Strukturen för metallförankringsbultar

Strukturen för metallförankringsbultar består huvudsakligen av skruvstänger, muttrar, brickor och förankringsdelar.
Skruvstångsdelen är vanligtvis tillverkad av höghållfast legeringsstål, såsom 45 stål eller legeringsstål 40cr. Dess diameter och längd är utformade enligt de specifika förankringskraven och bärkapaciteten. Ytan är gängad och används för att samarbeta med nötter och andra tillbehör för att uppnå fästanslutning. Muttern används för att dra åt på skruvstången och applicera fästkraften så att ankarbulten tätt kan dra den förankrade komponenten. Brickan placeras mellan muttern och den förankrade komponenten för att öka kontaktområdet och sprida trycket för att förhindra att komponentens yta krossas av muttern. Brickan är vanligtvis tillverkad av höghållfast metallmaterial, såsom Q235-stål, och dess form är mestadels rund med en tjocklek av 3-10 mm.

Förankringsdelen av förankringsbulten är den viktigaste delen. Det kan vara en expansionsförankringsbult med ett expansionsark. När ankarbulten dras åt kommer expansionsarket att expandera och bädda in sig tätt i betongen; Det kan också vara en kemisk bindningsförankringsbult. Genom att injicera ett speciellt kemiskt lim i ankarbulthålet bildar ankarbulten och betongen en stark bindning.

Dessutom är materialet i metallförankringsbult vanligtvis Q235 stål eller Q345 -stål, som har goda plastegenskaper. Diametern och längden på ankarbulten bestäms enligt specifika behov. Till exempel är ankarbulten med en diameter mindre än M39 i allmänhet en kroktyp, och ankarbulten med en diameter större än M39 är i allmänhet en förankringsplatttyp. I praktiska tillämpningar används förankringsbultar ofta för att överföra belastningen på överbyggnaden till grunden, spela en broroll och säkerställa positionering och installationsstabilitet för stålkolonnen.